Det var flera år sedan jag hörde det här mästerverket, men så poppade den upp i mitt iTunes idag. En av de bäst gjorda covers någonsin måste jag nog säga....

Lissie and Dylan LeBlanc at the Hiro Ballroom from Jesse Stein on Vimeo.

Because the Night Belongs To Lovers - 23 oktober 2010

Oj vad svårt det blev, skulle sätta mig och skriva en hyllning till den enskilt viktigaste klubben som funnits i Umeå, men det finns så oändligt mycket att säga.
När jag flyttade hit till Umeå, 2002, fanns inte det utbudet som Ni som bor här idag har tillgång till. Scharinska drevs inte av engagerade människor som Fage och Jonas, TC och Plaza var aldrig aktuellt, Kamenski fanns, men den där begränsningen att man bara kunde ta in ca 100 personer förstörde lite.
Istället blev det Community som gjorde det hela möjligt. De startade som La Difference, programförklaringen var från Stones via Smiths till Strokes, detta utvecklades sedan till Community, som höll till på Norrlandsoperan.
Communitykvällarna var heliga, det var att vara där redan kl 21 för att säkert komma in, det var kärlek, dans och framförallt underbar musik. När jag tänker tillbaka är det ofta just de här kvällarna jag kommer ihåg, själva känslan från dessa kvällar, som jag kommer på mig själv med ett leende.
Vi startade själva Zoo lite i kölvattnet av Community, som en av några klubbar på den tiden (Masoud bl.a.), och jag tror inte att det hade varit möjligt utan dem.
Community la ned en vacker kväll, vi hade efterfest för typ 300 personer i den trean jag delade med en polare på Ålidhem, det var en underbar natt.

Den här hyllningen blev inte alls det jag hade tänkt mig, jag är lite för engagerad känner jag, istället säger jag som Patti gör, för det är ju faktiskt det som Community, Shape Up och hela klubbscenen i Umeå står för;
Because the Night Belongs To Lovers
Because the Night Belongs To Lust
Because the Night Belongs To Lovers
Because the Night Belongs To Us

Nästa Datum

Tänkte bara meddela att nästa datum för vår del är 4december!!!

Tallest Man On Earth 'Sometimes the Blues is just at passing bird'

Tänkt att skriva om det här mästerverket sedan det släpptes. Kristian Matsson verkar inte kunna göra något fel. Den här Epn ger the Tallest Man ytterligare en dimension i sin än mer melankoliska och avskalade form. Numera är det inte det viruosa gitarrspelet som lockar, utan istället är det med ett mörker och djup som tidigare bara skymtat förbi som nu tar upp hela Epn. Kvar är Matssons karakteristiska stämma, de underbara fraseringarna och de starka texterna.
Bästa spåret är the Dreamer, där man för första gången får höra en elektrisk gitarr, i och för sig enbart ipluggad och reverbad...
Jag längtar till konserterna på Södra Teatern i december!

Like The Wheel

Köp här
Tilläggas bör att Matssons flickvän, Amanda Bergman (aka Hajen, aka Jaw Lesson), numera kallar sig för Idiot Wind, kommer att vara förband under hela Europturnén. Det jag har hört av henne, både solo och tillsammans med Tallest, är fantastiskt bra. Epn ute i November.

Tack för en underbar kväll igen!

Det var en galen kväll, med sjukt mkt missar, hoppas Ni hade kul ändå, för det hade i alla fall vi!

Ses 20 november nästa gång!

Tanken är att den här bloggen ska börja leva igen, vilket den med all säkerhet kommer att göra nu när jag har fått internet igen!

Kärlek