Patrick Wolf

Nu när nyheten att Patrick Wolf även ska få spela på Way Out West (inte officiellt från arrangörerna, men det står i alla fall på Wolfs egen hemsida att han ska spela) så tyckte jag att vi borde ge honom lite extra utrymme.

Patrick Wolf föddes som Patrick Denis Apps på Irland 1983 och flyttade som barn till Södra London. Som barn var han extremt begåvad och multiinstrumental. Han började spela fiol och sjunga i kyrkkörer som barn, vid elva års ålder gjorde han sin första theremin. Vid 16 års ålder hoppade han av sina A-level studies och flyttade hemifrån. Istället försörjde han sig genom att spela på gatorna och startade i samma veva trion Maison Crimineaux, en relativt destruktiv grupp som blandade sin popmusik med uttrycket Vitt Brus (dvs att allt skulle ligga inom samma frekvensband). Det var under ett gig i Paris med just Maison Crimineaux som Kristian Robinson, mest känd under sitt artistnamn Capital-K, upptäckte Wolf och det var han som sedan spelade in och släppte Patrick Wolfs debutalbum, Lycantrophy.

Lycantrophy innehåller låtar som Wolf spelade in under ett tidsspann från 94-2002. Skivan släpptes sommaren 2003 och och tyska Tomlab släppte den senare för USA och resterande Europa. Skivan hyllades unisont och Wolf använder sig av mycket samplingar och oljud samtidigt som han använder sin breda musikaliska bakgrund med fioler, harpor etc. Skivans texter har en mörk underton, mycket inspirerad av författaren Angela Carters novell "brotherhood of the wolf", där vargen i mångt och mycket är en metafor i texterna på skivan.

2005 kom nätsa album, Wind in the Wires, mycket inspirerad av sina irländska rötter. Skivan hyllades även denna och någon kritiker jämförde den med om Nick Cave hade gjort en bright eyes skiva. Vid 21 års ålder sjunger Wolf om förlorad ungdom och romantiserar flykt. Skivan är inte lättilgänglig i den meningen att det är enkel pop, utan inget är lämnat åt slumpen.

Efter detta signades Wolf till Loog och 2007 släpptes "the Magic Position", ett av det årets absolut bästa skivor, och klart det mest lättillgängliga Wolf har gjort. Skivans tema är kärlek och skrevs efter ett krashat förhållande. Även om musiken på skivan har en gladare och mer enkel ton, har melankolin inte helt försvunnit, det är bara det att den inte är fullt så glädjelös som innan.

Efter turnen blev Wolf deprimerad, och började arbeta på ett album som skulle heta Battle. Dock precis innan han skulle gå in i studion blev han kär och skrotade alla planerna på det albumet. Istället lyckades han komposera låtar till 2 album, "the Bachelor" som släpps 1 juni i år, och "the Conqueror" som har releasedatum någon gång under 2010. För att ytterligare markera sin ståndpunkt att ej vara något av etablissemanget, kan man på bandstocks.com köpa aktier i skivan och i dess produktion.

På "the Bachelor" har Wolf gått tillbaka till det mer icke så lättillgängliga. Skivan är dock grym och ett måste för alla fans till Patrick Wolf. Och det är en av de konserter som inte får missas i sommar.

damaris
the sun is often out
battle
wind in the wires
(alla med sendspace)

/C