1996 (eller om det var tidigt 97), en hemmafest i min hemstad, jag och min kompis Henke kämpade för att först få på TVn och sedan få ned ljudet av stereon. Det var sen kväll med Luuk och vi hade hört att "the next big thing" skulle spela just denna dag. Tidaholm hade ingen skivbutik, internet var fortfarande bara en fluga, det var nu eller aldrig vi skulle avgöra om skivan var värd att beställa eller inte. Ut kommer Eels, sminkade som Kiss, och framför den brutalt vackra "novocaine for the soul" från sitt debutalbum "Beautiful Freak". Sedan var vi fast båda två.
Eels var alltid bäst i sin avskalade miljö, där sångaren E's röst verkligen kan beröra och med texter som i sin enkelhet var helt självklara för mig. Det var bara problemet att skivorna inte höll hela vägen, utan det var just bara de lugna delarna som höll mig kvar.
Jag tappade Eels strax efter skivan "Daisies Of The Galaxy", givetvis står alla skivorna i mitt skivställ, men jag kan inte på rak arm komma ihåg någon låt från de senaste 3 skivorna.
Nu är det i alla fall dags för Hombre Loco, skivan släpps nästa vecka, och ska enligt E handla om djurisk instinkt, om en fiktiv persons åtrå.
Skivan är som alltid när det gäller Eels, bäst i sina avskalade stunder, men samtidigt finns det en del fina uptempo låtar. Skivan är i mitt tycke den klart starkaste sedan "Electro-Shock Blues", och med höjdpunkter som "beginner's luck" och "My timing is off"
/C
No comments:
Post a Comment