Då var festen över för den här gången, men vilken fest det var!
Bilder från Philip kommer säkerligen snart, men jag tänkte i alla fall passa på att ge min version av festivalen, Teo har ju redan givit sin.
Fredagen
Bon Iver
Förväntningarna gick nog nästan inte att vara högre än vad de var. Och det blev fantastiskt. Inledande "Flume" kunde inte startat bättre och smått fantastiska "Creature Fear"i en våldsamt fin tappning var omskakande nog, därefter följde dock ett litet mittenparti där Justin nog tappade skärpan lite, men när "Blood Bank" drog igång några låtar senare var det nog det vackraste musikaliska jag har sett och hört live någonsin. Efterföljande "For Emma", "Skinny Love"(med fantastiska trummor som lyfter låten) och "the Wolves(act I and II)" gjorde avslutningen till det i särklass bästa på hela festivalen.
Bilder från Philip kommer säkerligen snart, men jag tänkte i alla fall passa på att ge min version av festivalen, Teo har ju redan givit sin.
Fredagen
Bon Iver
Förväntningarna gick nog nästan inte att vara högre än vad de var. Och det blev fantastiskt. Inledande "Flume" kunde inte startat bättre och smått fantastiska "Creature Fear"i en våldsamt fin tappning var omskakande nog, därefter följde dock ett litet mittenparti där Justin nog tappade skärpan lite, men när "Blood Bank" drog igång några låtar senare var det nog det vackraste musikaliska jag har sett och hört live någonsin. Efterföljande "For Emma", "Skinny Love"(med fantastiska trummor som lyfter låten) och "the Wolves(act I and II)" gjorde avslutningen till det i särklass bästa på hela festivalen.
Beirut
Zach Condon har en fantastisk röst, bandet är så tajt som det bara kan bli och det hela svänger mer än på skiva, detta till trots att bandet är nedskuret från 10 till 6. Att mannen var ett geni visste jag redan, men att det skulle låta så fantastiskt live som det gjorde var faktiskt en överraskning. Det var även mysigt att det blandades så friskt mellan de båda skivorna också.
Band Of Horses
Visst lider festivalen av att inte kunna ta ut svängarna med ljudet ordentligt, och det märks kanske framförallt på den här konserten, om jag fått välja skulle de mala sönder mig med sin ljudvolym. Med två i det närmaste klanderfria skivor i bagaget och en ny på väg gör Band of Horses en bra spelning. "Is There a Ghost" som tredje låt tar tag i maggropen och Bridwell sjunger fantastiskt. Nya "Whatever You Want It To Be" lovar gott inför det stundande albumet "Night Rainbow". Visst bränner de av fina "Cigarettes, Wedding Bands", "the Funeral" och min BoH favorit "No One's Gonna Love You".
Florence & the Machine
Då hela festivalen verkade se på Robyn gick jag och såg Florence, som trots att hon på endast några dagar sålde guld i England och är nominerad till det prestigefyllda Mercury Award (mot bla Glasvegas) så är hon fortfarande relativt okänd här i Sverige. Med lysande singlar som "Kiss with a fist" och "Dog Days Are Over" var skivan "Lungs" en liten besvikelse för mig, och visst även live är det singlarna som är den största behållningen. Florence Welsh har en fenomenal röst och en scennärvaro att dö för. Det är energiskt, snyggt och jäkligt bra. Alla låtar lyfter ordentligt från skivan och det svänger rejält.
Då hela festivalen verkade se på Robyn gick jag och såg Florence, som trots att hon på endast några dagar sålde guld i England och är nominerad till det prestigefyllda Mercury Award (mot bla Glasvegas) så är hon fortfarande relativt okänd här i Sverige. Med lysande singlar som "Kiss with a fist" och "Dog Days Are Over" var skivan "Lungs" en liten besvikelse för mig, och visst även live är det singlarna som är den största behållningen. Florence Welsh har en fenomenal röst och en scennärvaro att dö för. Det är energiskt, snyggt och jäkligt bra. Alla låtar lyfter ordentligt från skivan och det svänger rejält.
Wilco
Wilco är för mig det mest intressanta bandet i rockvärlden och ett av de absolut bästa. Jag förälskade mig i Tweedys musik redan på Uncle Tupelo-tiden, och sedan dess har han bara drivit musiken framåt och det finns inga som helst gränser för var den ska ta vägen. Nya skivan "Wilco"(deras 7:e) är en av årets starkaste, den växer verkligen för varje lyssning, så det var en fröjd att få se dem äntra den stora scenen.
Tweedy är på sitt bästa humör, men det är gitarristen Nels Kline som stjäl showen. Han har fritt utrymme att dra ut låtarna bäst han vill med sina solon och elektriska leksaker och jag tror inte jag har sett någon misshandla en gitarr med så mycket finess och struktur någonsin och samtidigt som det känns extremt innovativt så har de koll på varenda lite ton de släpper iväg. Det är inte gott om låtar från nya albumet, vilket med all sannolikhet har att göra med tidsgränsen, ett band som Wilco ska ha ett par tre timmar på sig för en konsert, men vi få höra mängder av favoriter som "Shot In the Arm", "One Wing", "Impossibly Germany", "Jesus, Etc" och "Via Chicago". Det är sammantaget den bästa konserten på hela festivalen och jag bara önskar att den hade fått vara längre.
Antony
Det är fint när han står där uppe på scen med hela Göteborgs Symfoniorkester och Beyonce-covern är jäkligt fin, men det är fel tid, fel plats och, faktiskt, fel publik. Jag tycker inte att det lyfter alls.
Glasvegas
Konserten börjar starkt med "Flowers & Football Tops" och en riktigt tänd James Allen ger allt han har, konstant, men det går lite på rutin och det är först när gitarrslingan i "Geraldine" ljuder ut över publikhavet som det verkligen tänder till. Just "Geraldine" och sedan avslutande "Daddy's Gone" är så fantastiska att jag fick rysningar över hela kroppen, men det är synd att när de har så pass många extremt bra låtar enbart klarar lyfta sig i två.
Nya albumet skall spelas in i oktober, ska bli spännande att se om de klarar av att återupprepa succén.
Lördag
Tyvärr missade jag Patrick Wolf, det var helt enkelt för tidigt för mig...
Calexico
Man måste ge dem att de hade inte en lätt uppgift. Calexicos blandning av mexikanska rytmer och amerikansk alternativ countryrock gör sig allra bäst i soligt väder, nu öste iställer regnet ned, men vad gör det när de gör en grym spelning.
Sexmannabandet har några riktigt bra skivor i bagaget och setlistan är fylld med bra låtar. Calexico är dock som bäst när de släpper alla hämningar och blandar sombrerohattarna med sina gitarrer. "Not Even Stevie Nicks" mynnar ut i Joy Divisionklassikern "Love Will Tear Us Apart" och det känns bara som en självklarhet. De slarvar tyvärr bort klassikern "Sunken Waltz", men gör som vanligt en otrolig cover på Love-låten "Alone Again Or" (som spelades in med vår egen Nicolai Dunger på sång).
Sexmannabandet har några riktigt bra skivor i bagaget och setlistan är fylld med bra låtar. Calexico är dock som bäst när de släpper alla hämningar och blandar sombrerohattarna med sina gitarrer. "Not Even Stevie Nicks" mynnar ut i Joy Divisionklassikern "Love Will Tear Us Apart" och det känns bara som en självklarhet. De slarvar tyvärr bort klassikern "Sunken Waltz", men gör som vanligt en otrolig cover på Love-låten "Alone Again Or" (som spelades in med vår egen Nicolai Dunger på sång).
Vampire Weekend
Två slag på en bastrumma, sedan sätter de igång "Mansard Roof" och hela den regntyngda publiken börjar att dansa. Vampire Weekend ser ut att ha jäkligt roligt på scen, de vill underhålla och de vill få oss alla att dansa, och med de låtarna de har så är det inga problem. De bränner snabbt av "Cape Cod Kwassa Kwassa" och även de nya låtarna från det kommande albumet är dansanta och lovar väldigt mycket. Det är svårt att inte le genom hela konserten, trots att regnet verkligen öser ned.
Dead Prez
Innan så florerade rykten om att Dead Prez skulle ställa in för att de inte ville spela inför vita, men sedan står de på scenen, och gör den bästa hip hopen idag, får en helvit publik att sjunga med om "White mans lies". Det är stenhårt, det är politiskt, men samtidigt är det varmt och glatt. Den bästa hiphopspelningen jag har sett.
Basement Jaxx
Säga vad man vill om musiken (för den är inte jättebra direkt), men det är underhållning på hög nivå. Påminner om när Prodigy spelade på Hultsfred för herrans massa år sedan.
My Bloody Valentine
1991 släpptes en av världens mest mytomspunna skivor, "Loveless". Därefter försvann My Bloody Valentine från radarn och uppstod i år igen.
Det första jag tänker på är hur högt det är, det fullständigt bedövar allt omkring sig, rundgångarna tjuter och de distade gitarrerna sveper fram över Slottskogen. Det är intressant och bra ett tag, sedan tappar jag förståelsen för det. De fans som de har kommer att vårda minnet av den här konserten för alltid, de flesta andra kommer att muttra att detta var det sämsta som spelades på hela festivalen. Jag lägger mig i någon slagt mellanfåra, det är intressant och bra, men för mig tyvärr för ointressant.
Det första jag tänker på är hur högt det är, det fullständigt bedövar allt omkring sig, rundgångarna tjuter och de distade gitarrerna sveper fram över Slottskogen. Det är intressant och bra ett tag, sedan tappar jag förståelsen för det. De fans som de har kommer att vårda minnet av den här konserten för alltid, de flesta andra kommer att muttra att detta var det sämsta som spelades på hela festivalen. Jag lägger mig i någon slagt mellanfåra, det är intressant och bra, men för mig tyvärr för ointressant.
Lilly Allen
Det är snyggt, glatt och ganska underhållande, så mycket mer går det faktiskt inte säga om den här konserten.
Sammanfattningsvis en otrolig helg där de allra flesta banden verkligen levererade. Den enda missen från min sida var att jag inte såg Patrick Wolf, annars var det en fullmatad helg. Klubbarna är som vanligt fulla redan innan tolv, men det är smällar man får ta.
Way Out West är den intressantaste festivalen, kanske till och med den intressantaste i hela norra Europa. Jag saknar dock fortfarande Accelerator, just för att banden som spelade på Accelerator var ännu mindre och inte hade hunnit slå än, så i mitt tycke finns det fortfarande en plats för en intressant festival till i Sverige.
Way Out West är den intressantaste festivalen, kanske till och med den intressantaste i hela norra Europa. Jag saknar dock fortfarande Accelerator, just för att banden som spelade på Accelerator var ännu mindre och inte hade hunnit slå än, så i mitt tycke finns det fortfarande en plats för en intressant festival till i Sverige.
/Christoffer
No comments:
Post a Comment