Två av mina husgudar gör en platta ihop, vilket inte är den sämsta förutsättningen för en skiva.
Will och Jason träffades på någon turné, bestämde sig för att göra en skiva ihop, tog sitt pick och pack och drog till en stuga för att dricka bärs, skjuta gevär och göra låtar och resultatet är det här.
Skivan i sig har jag egentligen inte så mycket att klaga på, det är som alltid när det gäller de här herrarna, ordentligt mörkt. Det är svårmod i yppersta klass. I 14 avskalade låtar får vi höra deras klagande stämmor, och när det är bra är det som alltid, fantastiskt, men samtidigt är det ganska många spår som inte når upp i deras vanliga kapacitet. Tyvärr så känns inte skivan heller som ett samarbete, utan mer som splitskiva, för det är Johnsons låtar och det är Molinas låtar.
Skivan är dock ett måste för alla fans av både Johnsons och Molinas respektive karriärer, synd bara att jag inte fick en symbios av dem, för det hade kunnat bli det vackraste vi hade hört på väldigt länge.
Twenty Cycles To The Ground
Almost Let You In
No comments:
Post a Comment