Thursday, August 14, 2008

100 album du måste äga samt älska del 1 (1-3)

Satt och pratade med min flickvän om vilka skivor som man måste äga på något sätt, cd, lp nedladdad, whatever, och hon tyckte då att jag måste skriva ned 100 skivor som man måste älska och på ngt sätt äga. Och det var bra mycket svårare än jag trodde. Visst är det lätt att skriva upp 100 album som är bra, 100 album som är fantastiska, men just när det bli begränsat till 100 album. Det är få artister som då kan få mer än ett album, samtidigt är ett album jag älskade som kärlekssuktande 20-åring lika bra nu, eller är årets bästa skiva tillräckligt bra för att få komma in på den här listan. Och ska jag börja med de mest självklara? Samtidigt är det ju inte en lista på de 100 bästa skivorna, men det är 100 skivor som jag har älskat och tycker att andra också skall tycka om.
Det här med listor är kanske en killgrej (inte alls säkert att det är så, så rätta mig om jag har fel), och lite high fidelity-varning på det här men här goes ändå.

Det kommer som ni förstår bli en lång följetång utan inbördes ranking...


1. Arab Strap "Philophobia", [Chemical Underground 1998]
Arab Strap / arəb strap / noun. 1 leather and steel cock-ring used to sustain erections. 2 musical duo from Falkirk, Scotland, renowned for being mis- erable.
Thank you for listening and good bye
Så här står det numera på nedlagda Arab Straps hemsida. De debuterade 1996 med fullängdaren "the week never starts round here" och två år senare kom det, i min mening, det stora mästerverket. Arab Strap bestod av Aidan Moffat, sångare eller snarare talare, och musikern Malcolm Middleton, den senare som har släppt bättre och bättre soloskivor de senaste åren. Egentligen har det aldrig varit texter om saker och ting, utan mer bara tonsatta berättelser om vad som hänt dagen innan. Moffatt berättar saker som man själv tänkt, eller i bästa fall lyckats undvika att tänka, för även om musiken är kall, hård, melodiös och skrämmande har det ändå alltid handlat om texterna som framförts på den bredaste skotskan. Philophobia är den bästa diktsamling jag någonsin läst, den mest ärliga och brutala sanningen. Det handlade om dåligt sex och svartsjuka, mer sex och ännu mer svartsjuka och mörka tankar. Som käre Lokko en gång sa, i Arab Straps värld har man inte sex - man knullar. I Arab Straps värld dricker man inte sprit - man super. Philophobia betyder fear of love (hittade inget bra svensk ord), vilket stämmer väldigt bra överens med innehållet. Skivans storhet är, som ni förstår, texterna, men samtidgt är det även ett musikaliskt mästerverk. Arab Strap upplöstes 2006, men Malcolm Middletons soloskivor håller extremt hög klass.
"My favourite muse"

"I pulled the ex last night, and it felt weird to feel her up again. Knickers down and bra cast as if the past had not passed. And she bought the drinks all night, that's okay, now she's got a job. Her generosity - my curse. She even let me keep her purse. But I couldn't get it up - too much to drink, too much to say. She picked her clothes up off the floor and promptly headed for the door. I was just trying to use my favourite muse. I don't think I could ever want her back, I'm just making sure she's still capable of being slack. And she's got trouble with her boyfriend now. I always said he was a prick. I told her from the very start, when she almost broke my heart. And my room's a mess this morning. She left her fag-ends floating in a glass. I didn't try and make her stay. I doubt she would have anyway. I was just trying to use my favourite muse. It's nice to see she's still slack. I could never want her back."


2. Neutral Milk Hotel "In the Aeroplane Over the Sea" [Merge 1998]
Neutral Milk Hotel var egentligen Jeff Magnum tillsammans med olika musiker och var från början en del av the Elephant Six Recording Co från Athens, Georgia. Debuten On Avery Island släpptes 96 på Merge Records med hjälp av medlemmar från bl.a. Apples in Stereo. Efter debuten blev Neutral Milk Hotel ett mer genuint band och flyttade till Ahens, GA, var Elephant 6 Rec. Co. hade börjat ta form på riktigt. Där spelade de in uppföljaren, "In the Aeroplane Over the Sea", som baseras på reflektioner och det vackra i Anne Franks hemska öde. Skivan fick ett ganska massivt genomslagskraft inom indiesvängen på slutet av 90-talet och efter ett intensivt turnerande sa bandet helt plötsligt stopp till allt. Även om bandet aldrig officiellt har lösts upp finns det i princip inga livstecken från det. Skivan i sig är ett mästerverk från första tonen med akustiska gitarrer och blås som ger ett vackert och fantastiskt intryck.


3. the Jam "all mod cons" [Polydor 1978]
Lite anglofil som man ändå är känns detta som en självklar skiva. Då jag kommer från en liten stad utan något som helst utbud av skivaffärer, märk skivaffärer när jag var ung kunde man inte ladda ner saker, var alltid jakten på skivor stor. Min första the Jam skiva var inte denna utan en greatest hits-skiva som jag köpte när jag inte hittade den här skivan. Därefter var jag fast. The Jam var en trio, där de flesta låtarna skrevs av Paul Weller. Detta var gruppens tredje album och det var här de fann sitt rätta jag och lade grunden till hur britpop skulle låta (och se ut) än idag.

No comments: