Tänkte det var dags att skriva lite om några nya skivor så här en vecka kvar till nästa klubb!
1. Weinland 
Ett amerikanskt band från Portland, ledd av sångaren och låtskrivaren Adam Shearer. De släpper nu under våren sin andra fullängdare "Breaks in the sun". Bandet är en blandning av Elliott Smith och Neil Young, bara för att nämna lite referenser. De debuterade 2008 med den underbara skivan La Lamentor. Det är bra blandning av enbart Shearers röst över en pianoslinga, samtidigt som de ofta blandar in banjo, stråkar och allt däremellan. Skivan släpps i April, men finns ute för gratis lyssning på nätet redan nu.
Ett amerikanskt band från Portland, ledd av sångaren och låtskrivaren Adam Shearer. De släpper nu under våren sin andra fullängdare "Breaks in the sun". Bandet är en blandning av Elliott Smith och Neil Young, bara för att nämna lite referenser. De debuterade 2008 med den underbara skivan La Lamentor. Det är bra blandning av enbart Shearers röst över en pianoslinga, samtidigt som de ofta blandar in banjo, stråkar och allt däremellan. Skivan släpps i April, men finns ute för gratis lyssning på nätet redan nu.
2. Jeremy Jay 
Jeremy slog igenom med dunder och brak med debuten förra året, "A place where we could go", men blev väldigt förbisedd här i Sverige av någon anledning. Innan debuten släppte Jay en rad Eps och singlar vilket gjorde skivan framemotsedd. Unge herr Jay delar sin tid mellan USA och Paris och det hörs på något sätt i musiken, då han låter mer europeisk än amerikansk, en fin blandning av Jonathan Richman och Bowie från Hony Dory-eran. Nu släpper han sin andra fullängdare, "Slow Dance", och det känns som om den obotlige romantikern verkligen är tillbaka. Nedstrippat till mer synth-gitarr-indie är det fortfarande svårt att slita sig. Rekomenderar det starkt.
Jeremy slog igenom med dunder och brak med debuten förra året, "A place where we could go", men blev väldigt förbisedd här i Sverige av någon anledning. Innan debuten släppte Jay en rad Eps och singlar vilket gjorde skivan framemotsedd. Unge herr Jay delar sin tid mellan USA och Paris och det hörs på något sätt i musiken, då han låter mer europeisk än amerikansk, en fin blandning av Jonathan Richman och Bowie från Hony Dory-eran. Nu släpper han sin andra fullängdare, "Slow Dance", och det känns som om den obotlige romantikern verkligen är tillbaka. Nedstrippat till mer synth-gitarr-indie är det fortfarande svårt att slita sig. Rekomenderar det starkt.
3. Maria Taylor 
Som ena halvan av underbara Azure Ray gjorde hon drömsk pop mellan 01-03, indierock i Now it's overhead mellan 01-06, men det är ändå som soloartist som hon kommer till sin rätta. Det är dags för tredje fullängdaren "Lady Luck" att komma ut nu under våren. Solokarriären startade med "11:11" -05 och följdes upp av väldigt starka "Lynn Teater Flower" för två år sedan, båda på det lilla bolaget Saddle Creek (bright eyes etc), vilket har gjort att hon bla turnerat som trummis åt nämnda bright eyes. Musiken består fortfarande framförallt av akustiska folksånger, men även elektroniska inslag och drömsk pop, såsom den som framfördes med Azure Ray. Onekligen skiner sorgen igenom hela skiva, men det är ändå en optimism som Taylor viskar fram. I cartoon & forever plans (gjord med Michael Stipe) sjunger hon “did you know my glass is never empty, and did you know I’m not as fragile as I thought?”. Skivan gör ingen besviken.
Som ena halvan av underbara Azure Ray gjorde hon drömsk pop mellan 01-03, indierock i Now it's overhead mellan 01-06, men det är ändå som soloartist som hon kommer till sin rätta. Det är dags för tredje fullängdaren "Lady Luck" att komma ut nu under våren. Solokarriären startade med "11:11" -05 och följdes upp av väldigt starka "Lynn Teater Flower" för två år sedan, båda på det lilla bolaget Saddle Creek (bright eyes etc), vilket har gjort att hon bla turnerat som trummis åt nämnda bright eyes. Musiken består fortfarande framförallt av akustiska folksånger, men även elektroniska inslag och drömsk pop, såsom den som framfördes med Azure Ray. Onekligen skiner sorgen igenom hela skiva, men det är ändå en optimism som Taylor viskar fram. I cartoon & forever plans (gjord med Michael Stipe) sjunger hon “did you know my glass is never empty, and did you know I’m not as fragile as I thought?”. Skivan gör ingen besviken.
4. Great Lake Swimmers 
Det är även dags för kanadensiska Great Lake Swimmers att släppa nytt. "Lost Channels" blir gruppens 4:e fullängdare. GLS är en av alla dessa folk-rock band, och som jämförs som en korsning mellan Red House Painters, Will Oldham och Iron & Wine, vilket sammanfattar det hela ganska väl. Bandet leds av Tony Dekker, vars röst är den största behållningen. Fantastisk melankoliska melodier med vacker lyrik.
Det är även dags för kanadensiska Great Lake Swimmers att släppa nytt. "Lost Channels" blir gruppens 4:e fullängdare. GLS är en av alla dessa folk-rock band, och som jämförs som en korsning mellan Red House Painters, Will Oldham och Iron & Wine, vilket sammanfattar det hela ganska väl. Bandet leds av Tony Dekker, vars röst är den största behållningen. Fantastisk melankoliska melodier med vacker lyrik.
5. Bonnie 'prince' Billy 
Will Oldham är och förblir i mina ögon en av de största. Även om han har tappat fokus sedan Palace/Palace Music tiden och de första Bonnie 'Prince' Billy alstren "I see a darkness" och "Ease Down the road", så finns det alltid fantastiska sånger i hans extrema kreativitet, "Beware" blir det 15:e studioalbumet om jag har räknat rätt, lägg där till ett antal EPs och singlar. "Beware" är ingalunda en mycket bra skiva, men inte så bra som jag alltid hoppas att skivan skall vara, med de toppar som finns är det ingen annan som når upp till. Den nya skivan är mer full av liv, ackompanjerad av banjos, flöjter etc. Och samtidigt vågar han lyfta fram bakgrundsången mer än tidigare. I de låtar där han når upp till sin kapacitet är det ingen som ens är i närheten.
Will Oldham är och förblir i mina ögon en av de största. Även om han har tappat fokus sedan Palace/Palace Music tiden och de första Bonnie 'Prince' Billy alstren "I see a darkness" och "Ease Down the road", så finns det alltid fantastiska sånger i hans extrema kreativitet, "Beware" blir det 15:e studioalbumet om jag har räknat rätt, lägg där till ett antal EPs och singlar. "Beware" är ingalunda en mycket bra skiva, men inte så bra som jag alltid hoppas att skivan skall vara, med de toppar som finns är det ingen annan som når upp till. Den nya skivan är mer full av liv, ackompanjerad av banjos, flöjter etc. Och samtidigt vågar han lyfta fram bakgrundsången mer än tidigare. I de låtar där han når upp till sin kapacitet är det ingen som ens är i närheten.
Beware your friend (demo)
-----------------------------
Måste ju säga att allt som Bon Iver (aka Justin Vernon) tar i sina händer blir till guld. Lyssna och njut till den här covern.
Your Love
-----------------------------
Måste ju säga att allt som Bon Iver (aka Justin Vernon) tar i sina händer blir till guld. Lyssna och njut till den här covern.
Your Love
No comments:
Post a Comment