Jag kan erkänna att jag har haft väldigt svårt för Deportees tidigare, visst genombrottssingeln 'Arrest me 'til it hurts' var inte dålig, men jag tyckte ändå att den polerade ytan var lite för fin. Detta var mer studiomusiker som släppte låtar som var lite för perfekta, lite för välproducerat och lite för bra. Debutskivan "All Prayed Up" från -04 gick mig ganska spårlöst förbi, uppföljaren 2 år senare likaså.
Bandet är ju från Umeå och består av Peder Stenberg (sång), Anders Stenberg (gitarr), Thomas Hedlund (Trummor) samt Mattias Lidström (klaviatur).
Så nu när nya skivan släpptes var jag väl först måttligt intresserad egentligen av vad jag skulle förvänta mig, men oj så fel jag hade.
Skivan är den klart starkaste skivan släppt i Sverige i år, det är som Lundell skriver i sin recension för svd "Deportees väljer inte en väg, de väljer alla".
Det är vit soulpop, men det är även så otroligt mycket mer. Redan i inledande "Turn Back Time" förstår man var det hela är på väg, och när sedan spår efter spår slår undan benen är det bara att ge upp, för det är vackert, förbannat vackert till och med.
Årets svenska skiva är redan här.
"When they come"
/C
Bandet är ju från Umeå och består av Peder Stenberg (sång), Anders Stenberg (gitarr), Thomas Hedlund (Trummor) samt Mattias Lidström (klaviatur).
Så nu när nya skivan släpptes var jag väl först måttligt intresserad egentligen av vad jag skulle förvänta mig, men oj så fel jag hade.
Skivan är den klart starkaste skivan släppt i Sverige i år, det är som Lundell skriver i sin recension för svd "Deportees väljer inte en väg, de väljer alla".
Det är vit soulpop, men det är även så otroligt mycket mer. Redan i inledande "Turn Back Time" förstår man var det hela är på väg, och när sedan spår efter spår slår undan benen är det bara att ge upp, för det är vackert, förbannat vackert till och med.
Årets svenska skiva är redan här.
"When they come"
/C
No comments:
Post a Comment