Guiden till Way Out West - Del 1 av 6

Tänkte under de kommande två veckorna försöka presentera de artister som för mig gör Way Out West 2009 till en av de mest bokningssäkra festivaler någonsin. Dels för att uppmana er som inte redan lyckats lägga vantarna på en biljett att göra det, dels för att kanske bidra till att några av er går och ser ett band ni annars kanske hade gått miste om. I brist på fantasi tänkte jag rätt och slätt börja från början, dvs med bokstaven A, för att sedan jobba mig nedåt i alfabetisk ordning. Utöver de smakprov jag lägger upp (för att spara dem högerklicka och välj spara länk som) så har jag även börjat utforma en Spotify-playlist som en mixtape över festivalens artister, nämligen följande: http://open.spotify.com/user/phpsmh/playlist/1YTMrylu1PtLlWzqF9nSio. Med det sagt så...

Andrew Bird


Andrew Bird har under sin karriär hunnit släppa inte mindre än 5 studioproducerade soloalbum, 3 album med sitt tidigare band Bowl of Fire samt 4 liveplattor. Denna multiinstrumentalist som rör sig inom den något oavgränsade genren singer/songwriter och folk med indietwist släppte i början av 2009 sitt senaste soloalbum, Noble Beast och som del av skivturnén stannar även Birds flerhövdade ljudskepp till i Annedalskyrkan som en av fredagens klubbakter.

Smakprov från senaste skivan: Oh No
Myspace

Antony & The Johnsons


År 2000 debuterade Antony Hegarty med sina Johnsons med det självbetitlade albumet Antony & The Johnsons och i och med det fick musikscenen ett tillskott som saknade liknelser bland tidigare artister. Skälet var enkelt - det fanns inga. Med sina rötter i Boy George (mer till det yttre än musikaliskt), etablerad i New Yorks queer-/transscen samt med en änglalik vibratostämma i falsett som närmast för tankarna till kastrerade gregorianska körgossar är Antony Hegarty en av sitt slag. Det stora genombrottet skulle dock komma 2005 med skivan I Am A Bird Now som sålde guld i bl a Sverige och Storbritannien och innehöll den hjärtskärande låten Hope There's Someone. I år är Antony & The Johnsons albumaktuell igen med skivan The Crying Light och gästar därför Slottskogen och Way Out West uppbackade av inga mindre än Göteborgs Symfoniker. Svårt att bli annat än storslaget. Som ett P.S. har Antony även gjort en briljant tolkning av Knockin' On Heavens Door som var med på soundtracket till Dylan-dokumentären I'm Not There. Får inte missas.

Smakprov från senaste skivan: Her Eyes Are Underneath The Ground
Myspace

Arctic Monkeys


Dessa brittiska gossar debuterade 2006 med det hyllade indierockalbumet Whatever People Say I Am, That's What I'm Not, då bandets medlemmar var knappt 20 år fyllda. Skivan innehöll dansgolvsvältare som Dancing Shoes, I Bet You Look Good On The Dancefloor och When The Sun Goes Down. Ett år senare, 2007, kom uppföljaren Favorite Worst Nightmare, även denna med flera grymma låtar som Fluorescent Adolescent och Balaclava. Den 24:e augusti släpper nu bandet sin tredje fullängdare, Humbug, och festivalbesökare kan således räkna med att få flera smakprover från det nya albumet varvat med de gamla klassikerna. Har själv haft turen att se dem och kan intyga att liveupplevelsen inte är en besvikelse.

Smakprov från nya skivan: Crying Lightning
Myspace

Fortsättning följer...

/Ph